Morfar, min morfar. Saknar dig så.

Till Morfar:

En fadersgestalt och guide genom livet.

En arm om min axel och goda råd gjorde att jag vågade ta klivet.

Ut i världen åkte jag sen,men när jag behövde hitta lugnet,

fanns du där min vän.

Jag vill spola tillbaka tiden, åter ro din eka.

Se solnedgången på ölis, på den bruna bänken som gneka.

Jag vill inte släppa dig, det gör så ont.

Jag vill laga dig, min vän, mitt lugn.

Men tiden har runnit ut, timglaset sa att det var dags tillslut.

Jag vill tro lanternor leder dig hem, till huset,

som förr genom storm, nu mot ljuset.

Vi kommer efter sen, en och en.

För att bli en hel familj igen.

Jag vill tro att du vet att vi fanns där hos dig hela tiden,

sen kom friden.

Mitt hjärta det värker. Jag saknar dig Så.

Men jag förstår att morfar måste gå.

Vi ses mitt lugn, jag älskar dig.

/ Maria , 2010-12-28.